Jävlar vilket panglir.
Mortal Kombat 11 (2019) fick för några år sedan in mig på fighting-spel. Mindless gameplay och en alldeles för överdriven berättelse för sitt eget bästa, ihop med fjantigt brutala finishers, träffade verkligen precis rätt för mig. Jag hade sett lite från Mortal Kombat X (2015) sedan tidigare, men det såg ut att ta sig självt alldeles för seriöst.
Sedan MK11 har jag varit på jakt efter nästa schysta fighting-spel. En trevlig mix av lite story och tanklöst knapptryckande. På min väg har det blivit:
Guilty Gear XX Accent Core Plus R (2015)
Kul karaktärsdesigner, en snygg “klassisk” art-style, meeen alldeles för svårt för att jag skulle komma in i det.
Dead or Alive 6 (2019)
Tuttar, tuttar, tuttar överallt! Men också ett kul berättarupplägg och snabbt att komma in i slagsmål. Typ inga laddningskärmar alls. Bara starta spelet hoppa in i en fight.
Mortal Kombat 1 (2023)
Självklart var jag tvungen att skaffa uppföljaren till MK11 när den kom. Tyvärr slog den inte lika hårt som sin föregångare. Det känns tyngre på något sätt, inte lika lättsamt som MK11. Fortfarande kul att ta sig igenom och trevligt med en ny tappning av en del karaktärer. Även kul att se karaktärer som inte dök upp i 11an, vara med här.
Om du som läsare har lite koll på alla de här spelen, undrar du kanske varför jag tar upp fighting-spel, när rubriken är River City Girls, som inte alls är ett fighting-spel. Det hela är väldigt lätt. Det var tydligen inte fighting-spel jag var ute efter. Jag har nyligen upptäckt, beat ’em ups! (Ok jag antar att beat ’em ups tillhör en övergripande genre av fighting-spel but that’s beyond the point).
Eller, jag har ju länge känt till beat ’em ups, som koncept. Testade väl något spel som liten, och har sedan dess avfärdat den som en ganska tråkig genre, med monotona fighter mot horder av fiender. 2025 rullade jag eftertexter i Teenage Mutant Ninja Turtles: Turtles in Time (1991). Som, trots att det var väldigt mysigt, i typ en timme, ändå förstärkte min syn av beat ’em ups. Det var, fram till förra veckan.
Jag behövde något att spela på min Steam Deck, något som var lätt att plocka upp och köra i korta intervaller. Då jag ändå har heroic launchern, tänkte jag att jag kunde plocka upp och testa något spel jag fått gratis från Epic genom åren. Först ut blev Invincible Presents: Atom Eve (2023). Det verkade väl vara ett ok spel, men jag fastnade liksom inte första timmen. Så nästa tillfälle drog jag igång River City Girls (2019), vet egentligen inte varför. Tror artstylen kan ha varit drivande. Fin manga ihop med GRYM - alltså HELT OTROLIG pixelart.
Jag fastnade mer, men kanske inte helt direkt. Eller bitvis, storyn var rolig från start. Till en början tror jag att det var det som fick mig att vilja fortsätta. Första bossen var lite svår men gick rätt bra. Andra bossen däremot… Det kändes som att jag skulle behöva lägga timmar och åter timmar för att komma förbi den. Grindea pengar, köpa stamina boosts, troligen faila igen och igen och igen och igen. Men så fort man förstått hans attackmönster, var det bara att dodgea det mesta. Och när man haft den känslan en gång, hopplöshet, följt av att man faktiskt lyckas ta sig igenom det bara ett par försök senare. Var det svårt att inte fortsätta.
Det är ett kort spel. Nu såhär en vecka in, har jag redan två bossar på NewGame+ avklarade, vilket sällan sker för mig, men det återstår att se om jag kommer igenom hela igen. Men det bästa är att det inte bara är ETT spel. Det finns en hel spelserie. River City Girls 2 (2022) är ett givet köp. Därefter kanske River City Girls Zero (2022), som egentligen är Super Famicom-spelet Shin Nekketsu Kōha Kunio-tachi no Banka (1994), med uppade cutscenes och för första gången en engelsk översättning! Ja justja, för spelserien heter ju inte River City Girls, utan Kunio-kun (ibland faktiskt River City i väst). Och har fortgått i över 40 år och har hur många spel som helst till sig! Långt ifrån alla verkar vara bangers och konstigt många verkar vara sport-inriktade, vilket inte är en vibe. Men jag har redan plockat upp Game Boy Advance-spelet River City Ransom EX (2004), återstår att se om det håller. Eller om beat ’em ups helt enkelt blev bra först de senaste 10 åren. I sådana fall får jag väl söka mig vidare från River City och hitta andra att slåss med.