Det blev en del spel i år. En sisådär 17 för att vara exakt. Vissa längre, vissa kortare, men inga superlånga. Men den stora frågan är ju, kom jag igenom spelen jag ville komma igenom?
- Baldur’s Gate 3 (nej)
- Tetris Effect: Connected (jajemän)
- 51 Worldwide Games (nope)
- Split Fiction (nej igen)
Bara 1/4 förvisso, men inte så illa ändå. Hade gärna kommit igenom Baldur’s Gate med, men 51 Worldwide Games känns rätt oväsentligt. Även Split Fiction hade ju varit kul att komma igenom någon gång, men inte så ledsen om det aldrig blir av, har ändå spelat vad som måste vara den absolut bästa delen!
Recensionerna för detta på Steam är “Överväldigande Positiva”. Och jag kan inte annat än att hålla med. Ett fantastiskt pusselspel där man släktforskar och luskar familjehemligheter hos den fiktiva släkten Roottree, där fem av medlemmarna nyligen gått bort i en tragisk flygolycka. Men med en förmögenhet på en miljard dollar mellan dem, finns det många som vill ha en bit av arvet. Och det är ens egna uppgift (eller som i mitt fall, min och sambons uppgift) att ta reda på om blodsbanden faktiskt finns där.
Tetris Effect: Connected (2018)
Tetris, fast med pizazz! Spelade det på switchet. Tycker generellt att Tetris gör sig bäst i handhållet format, men här vill man ju också ha bra ljud, så det är definitivt värt att sätta på sig ett par bra hörlurar, alternativt koppla upp sig till en bättre högtalare än switchens inbyggda.
Ett väldigt kort men beroendeframkallande spel. Du har en månad (i spelet) på dig att köpa och sälja klockor för att bli så rik som möjligt. Köp lågt, sälj högt. Min första genomspelning kändes det som 100 % turbaserat. Men när man tagit sig igenom ett tiotal genomspelningar börjar man se mönstren. Det “sanna” värdet på klockorna, och då kan man ta mer välinformerade beslut. Även om det många gånger också handlar en del om tur. Tog mig trots mina många många försök aldrig upp på Global top 100 listan, men likväl en bit på vägen. PB: 8,310,958 dollar
Första Game Boy spelet på listan, är lika kort som föregående titel, men istället storydrivet. Ett mysigt fiskespel i Pokémon-miljö, där man inte spelar som den tioåriga ungen som vill bli den bästa Pokémon-tränaren. Utan en äldre man, som ställer upp i en fisketävling.
Taiyaki - Faboulus Museum of Fish (2023)
Andra Game Boy spelet på listan, och tyvärr även sista, trots att det spelats en del Doom, Tomb Raider (Legend och Prophecy) samt Mystery Dungeon. TaiFab är ett 2D, top view exploration spel a la Pokémon, utan Pokémon. Istället hittar man och löser nonogram. Jättemysigt och med mer content än väntat, speciellt om man pungar ut de stora pengarna ($1) för TaiFabPlus.
Mer Monument Valley, med lite nya pusseltyper. Inte så mycket mer spännande än så.
Ännu ett kort pusselspel, lagom med variation. Om inte minnet sviker mig ny mekanik var 12e bana med sammanlagt 120 banor. Ett par banor i slutet var riktigt jobbiga men inget som inte gick att lösa bara man lade lite mer tid.
Tony Hawk’s Pro Skater 3 + 4 (2025)
Oj vad jag var taggad på det här. Spelade egentligen aldrig riktigt 1an och 2an som liten, men 3an ojojoj. Innan American Wasteland tyckte jag att 3an var det absolut bästa. Underground 1 och 2 var också okej, men fastnade aldrig riktigt vid de på samma sätt. Har hört en hel del klagomål på 4an i denna remake, men som någon som aldrig spelat det innan kan jag väl knappast påstå att det är något jag märkt. Solid spel, men det känns svårare än 1 + 2, så tror tyvärr inte att jag kommer spela om det flera gånger med nya karaktärer, på samma sätt som jag spelat om 1 + 2.
Tänkte att det här skulle vara ett spel jag verkligen fastnade för, typ Vampire Survivors style. Men icke. Loopen var väl inte riktigt lika kul antar jag, men den var tillräckligt kul för att komma igenom det en gång. Spelade det på mobil dessutom, kan vara att det känns roligare på PC eller iaf med kontroll.
Peak känns det knappt som att jag behöver skriva om, känns som att varenda gamer, non-gamer och deras morsa har spelat det. Men det är ju kul! En grupp scouter (rekommenderar inte att man spelar ensam) kraschlandar på en ö och måste ta sig till toppen av öns berg för att bli räddade. På vägen kan en stöta på snöstormar, sandstormar, lava och annat farligt som lurar i skuggorna. Det var också spelet som populariserade termen ‘friendslop’.
Långt från friendslop finner man MK1. Den direkta uppföljaren till MK11. Som någon som spelar MK-spelen för sin galna story, var jag lite orolig till en början. Universum har börjat om, och story är till en början väldigt sansad, i alla fall om man jämför med tidigare titel. Men räds icke, om du som jag är ute efter nonsens, spela bara vidare. Shit happens.
Känns som att det blivit en del pusselspel. Cocoon är nämligen ytterligare ett. Hörde mycket om det här när det släpptes 2023, men tyckte att det såg lite B ut. Det kom sig att jag inte hade något att spela och skulle åka 10 timmar tåg över en helg, försökte hitta något vettigt att spela på switchen, som jag helst också skulle hinna bli klar med. Då jag inte kände för att sitta med den när jag kommit hem igen. Well Cocoon dök upp och var ett bra val ändå. Trevligt småkluriga pussel, med helt okej bosstrider, i lagom längd. Finns dock ett par actionmoment när man måste timea saker som drar ned upplevelsen rejält. Så pass att jag inte riktigt kan rekommendera det. Finns så mycket annat som är bättre.
Typ A Hat in Time! En kompis har varit på mig om att jag ska spela detta rätt länge, så när det dök upp på steamrean nu i höstas kändes det som att det var dags. Och jag är glad att det blev av, det var ett jättegulligt platformer med en hel del intressanta idéer som jag inte sett någonstans tidigare. Och trots att jag kanske inte delar åsikten av att det är ett av de bästa platformers som någonsin skapats är jag ändå rätt taggad på att någon gång skaffa Nyakuza Metro DLC:n för att få lite mer tid med en tjej som syr hattar för att få nya krafter.
Speaking of in Time, trodde inte att jag skulle spela igenom något SNES-spel i år, än mindre ett TMNT, men efter att ha lyssnat på Episod 188: Turtles in Time (med Charlie Thulin) , kunde jag inte låta bli. Det blev inte heller svårare av att spelet är lite kortare än deras poddavsnitt om det. Väldigt trevligt att mysa ned sig i soffan och spela igenom det på ca en timme.
Tänker citera trailern: “This is Strange Jigsaws. It’s a game of strange jigsaws where you solve strange jigsaws.” Fantastiskt pusselspel, bra pris, bra längd och roliga pussel. Rekommenderar!
Ett spel jag lade på min wishlist så fort jag såg trailern när det tillkännagavs. Var rädd att det kanske inte skulle leva upp till mina förhoppningar men det gjorde det verkligen. Har hört lite klagomål på berättandet just i slutet, sista avsnittet, men det var inget jag tänkte på alls. Jag spelade klart det och kände direkt att jag ville spela om de sista två episoderna, men det får bli någon annan gång. Också lite sugen på det digitala deluxepaketet. Kanske blir framöver det med.
Sista spelet jag tog mig igenom 2025 (några gånger då det finns 15 olika slut) var Class of ‘09. En fullständigt röstskådespelad visual novel där man spelar som en tonårstjej som hatar livet (med rätta). Mycket humor och en del samhällskritik i ett tidstypiskt 2009.
Så nu till spelen som jag hoppas slutföra 2026: Till att börja med Ratchet and Clank: Rift Apart. Jag har redan lågan uppe och är lite längre än halvvägs, så det borde förhoppningsvis inte vara några problem. Doom till Game Boy Advance, som till och från varit mitt pendlarspel vill jag komma igenom. Sedan är det några titlar som också beror på andra. Abiotic Factor som jag spelar med vänner samt Baldurs Gate 3 och Far Cry 5 som jag spelar med min sambo.