Ni kanske minns i maj, när jag skrev ett inlägg om River City Girls (2019) och mer eller mindre uttryckte det som att moderna beat ’em ups var spelgenren jag saknat i mitt liv. Genren som fyllde ett stort hål i mitt spelande. Det var ingen överdrift i stunden, utan det kändes så. Men såhär med facit i hand, så var det en överdrift. Jag fortsatte med River City Girls 2 (2022) och doppade även tårna i RC Ransom Ex (2004) till GBA. Men det tidigare blev grindigt ganska snabbt och det senare fastnade jag inte riktigt i. Däremot upptäckte jag genom dessa spel WayForward som spelutvecklare, och ofta såg jag Shantae som någon sorts frontfigur för dem.
Deras senaste spel Shantae Advance: Risky Revolution (2025), släpptes till Game Boy Advance ¡FÖRRA ÅRET! och passade utmärkt för mig att ha med mig på tåg (eller bara i soffan). Det var dessutom ett oerhört mysigt spel, fin pixelgrafik med en go’ mix av pussel och plattformande. Ett metroidvania om du så vill. Och när jag var genom det, efter ca 9 h speltid, hade jag fått blodad tand. Precis då hade Humble Bundle en ‘Shantae & Heroic Heroines’ samling ute. Nästan alla Shantae-spel (utom det allra första samt det senaste som jag just spelat) + lite andra titlar för 16€. Mer eller mindre värt det sålänge jag spelade mer än bara den billigaste titeln - som råkade vara nästa titel jag tänkte hoppa in i. Shantae: Risky’s Revenge (2010).
Här tänker jag att vi tar en liten avstickare så jag kan förklara mitt resonemang till varför vi hoppar dit. Vi börjar med tidslinjen av hur spel släpptes.
2002 Shantae - Game Boy Color
2010 Shantae: Risky’s Revenge - DSi Ware
2014 Shantae and the Pirate’s Curse - 3DS & Wii U
2016 Shantae: Half-Genie Hero - Wii U, PS Vita, PS 4, Windows, Xbox One
2019 Shantae and the Seven Sirens - Apple Arcade
2025 Shantae Advance: Risky Revolution - Game Boy Advance.
(Side note, alla spel har senare släppts till andra platformar, men tyckte det var lite intressant att ha med)
För det mesta följer spelets kronologiska ordning, ordningen de släpptes i. Med ett undantag. Risky Revolution skulle varit det andra spelet. Utvecklingen påbörjades 2002 men fick läggas ned 2004, då WayForward inte hittade någon publisher. 2023 gick de ut med att de plockat upp det igen och att Limited Run Games skulle hjälpa till att släppa det fysiskt till GBA. Så trots att det är det senaste spelet som släpptes, är det kronologiskt det andra spelet.
Jag tänkte att jag fortsätter väl bara kronologiskt härifrån. Kändes overkill att gå tillbaka till GBC. Risky’s Revenge var ändå från 2010. Jag hade dessutom Director’s Cut från 2014. Semi-modernt ju!
Även här fin pixelgrafik, kul writing och tillfredställande pussel och plattformande. Dessutom har man gjort en liten twist på 2D sidescrollern, så man kan hoppa i djup och komma till lagret bakom. På sina håll upp till fem lager djupt. Vilket bidrog dels till att det inte blev lika jobbigt att ta sig många skärmar bort, och dels till att staden, Scuttle Town, inte bara kändes som en enda avlång kuliss. Även detta lilla äventyr tog ca 8 h, och jag hoppade raskt vidare till -
Shantae and the Pirate’s Curse, som kom 2015 till PC. Enligt många, det bästa Shantae-spelet. Och jag förstår det, det har en ganska bra mix av allt, även om jag kan tycka att vissa moment var ganska svåra och frustrerande (de jobbigaste gick dock skippa, även om det också krävde några försök. I slutändan ungefär lika långt som tidigare spel, ca 9 h). Det tråkigaste här är att de tagit bort en stor identitet av spelet. Shantae har förlorat sina krafter. Som halv-ande har hon i tidigare spel kunnat förvandla sig till olika djur/väsen, vilket varit en väsentlig del av både pussel och plattformande.
Tan Line Temple utstyrseln - den riktiga anledningen till att folk håller Pirate’s Curse högst.
På tal om förlorad identitet. Nästa spel i ordningen var Shantae: Half-Genie Hero Ultimate Edition från 2018. En intressant titel då det blev crowdfundat via kickstarter. Och tillskillnad mot övriga titlar, inte ett metroidvania. Istället låser man under spelets gång upp banor, får quests i staden och behöver spela om banorna när man låst upp nya förvandlingar eller abilities. Man har dessutom gått ifrån den mysiga pixelgrafiken och kör någon 2D/3D blandning, där nivåerna är 3D och alla karaktärer är 2D. Jag var lite nedstämd över det en kort stund, men vänjde mig ganska snabbt och tänkte inte riktigt på det ett par banor in. 8 h senare var jag igenom.
WayForward var nog inte helt nöjda med dessa beslut själva dock, för redan nästa titel, Shantae and the Seven Sirens, återgick de till form. Metroidvania helt i 2D. Inga precisionsmässigt placerade pixlar att skåda, men någon sorts modernisering får man väl vänta sig trots allt. Det här hade kunnat vara en av mina favoriter, om det inte var så att JAG FORTFARANDE INTE VAR KLAR MED DET. Är ca 12 h in (enligt Steam, så ta det med en nypa salt), och jag har kommit till en punkt där det är helt plötsligt börjar gå på tid. Några tidigare spel har haft liknande sektioner, men här kommer jag inte vidare. Vet att jag behöver gå tillbaka och samla lite pengar och köpa lite uppgraderingar. Men jag är inte riktigt sugen på det. Så jag har tagit en paus. Kanske förevigt.
Upptäckte även nyligen att original Shantae (2002) faktiskt släpptes till Switch för ett gäng år sedan. Vem vet, kanske plockar upp det till någon längre tågresa framöver.