<?xml version="1.0" encoding="utf-8" standalone="yes"?><rss version="2.0" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"><channel><title>WayForward on Lindskold</title><link>https://lindskold.se/tags/wayforward/</link><description>Recent content in WayForward on Lindskold</description><generator>Hugo -- 0.128.0</generator><language>en-gb</language><lastBuildDate>Sun, 11 Oct 2026 00:00:00 +0000</lastBuildDate><atom:link href="https://lindskold.se/tags/wayforward/index.xml" rel="self" type="application/rss+xml"/><item><title>Shantae-special</title><link>https://lindskold.se/posts/2026/shantae-special/</link><pubDate>Sun, 11 Oct 2026 00:00:00 +0000</pubDate><guid>https://lindskold.se/posts/2026/shantae-special/</guid><description>Ni kanske minns i maj, när jag skrev ett inlägg om River City Girls (2019) och mer eller mindre uttryckte det som att moderna beat &amp;rsquo;em ups var spelgenren jag saknat i mitt liv. Genren som fyllde ett stort hål i mitt spelande. Det var ingen överdrift i stunden, utan det kändes så. Men såhär med facit i hand, så var det en överdrift. Jag fortsatte med River City Girls 2 (2022) och doppade även tårna i RC Ransom Ex (2004) till GBA.</description></item><item><title>River City Girls</title><link>https://lindskold.se/posts/2026/river-city-girls/</link><pubDate>Mon, 11 May 2026 00:00:00 +0000</pubDate><guid>https://lindskold.se/posts/2026/river-city-girls/</guid><description>River City Girls (2019)
Jävlar vilket panglir.
Mortal Kombat 11 (2019) fick för några år sedan in mig på fighting-spel. Mindless gameplay och en alldeles för överdriven berättelse för sitt eget bästa, ihop med fjantigt brutala finishers, träffade verkligen precis rätt för mig. Jag hade sett lite från Mortal Kombat X (2015) sedan tidigare, men det såg ut att ta sig självt alldeles för seriöst.
Sedan MK11 har jag varit på jakt efter nästa schysta fighting-spel.</description></item></channel></rss>